— Tja, naturligtvis, sade han, naturligtvis, men det är bara det, att i vår tid har de där kategorierna blivit blandade, hoprörda. En gång visste folk någorlunda vad som menades med en bra karl och vad som menades med en skurk. — Ja men folk är väl inte bara det ena eller det andra, insköt Christian... nyanserna! — Naturligtvis, avbröt doktorn, jag menade heller inte det. Men till exempel, för att använda ett gammalt ord, de sa syndigt om ... tja ... något, som nu ska legaliseras som kamratäktenskap. De sa mord, när ett barn blev strypt. Vi säger otillräknelig. Och en gång, sade doktorn med en grimas, sa de om en kvinna, som skulle bli mor, att hon var välsignad; nu säger man, att det gick galet. Det underliga är för resten, att folks moral är sådan att en kvinna kan tumla om med tjugo män och komma med överallt. Omoralsstäm-peln, pariamärket får hon först med barnet, det enda oskyldiga i hela historien! Christian hörde bara till hälften vad doktorn pratade. För det var ju bara prat. Att inte doktorn såg den tidens brist i sig själv. Vad lönade det sig att sitta så här — glödande av några glas sprit och predika — eller skriva i tidningarna om ungdomens fördärv och egoism, lyx-hunger och religionslöshet, lättja och allt möjligt elände. Han sade: 79