— Behöver vi inte Gud kanske? Han blev med ens generad och skruvade på sig. Vi som far på sjön? Den natten de helvetes tyskarna torpederade oss och skickade granater över livräddningsbåten ... Och vi låg där och förfrös och... — Jaha, ja, avbröt doktorn igen. När vi inte klarar oss själva, så heter det: Gud låt inte busen ta mig, ta bara alla andra, det är inte jag, med stor bokstav, låt inte mig fattiga sparv förgås ; men hur är det så där alldagligt, som Bren-ner sa? I vardagslag? När folk bara tyst och fredligt går till helvetet runt om oss, medan vi sitter och har det bra... som nu, va? Nej, skål mina herrar! Kapten Strand skålade och satte häftigt glaset på bordet. — Jag menar ingenting personligt, sade doktorn hastigt, låt oss fastslå, innan vi fortsätter, att vi talar i vyer, va? — Tänk på kärleksverksamheten till exempel. Sedan stat och kommun har övertagit den, fått in den på skattsedeln, har den blivit opersonlig och högst impopulär. Det är ju också förbannat att kunna riskera utmätning och ställas inför tvångsauktion för att hjälpa en eller annan okänd lat rackare. Svälter, säger vi, han som har understöd? För vi har glömt, underligt nog, att det ännu finns gammaldags, idiotiska individer, som hellre svälter ihjäl än ber om det, pre 6 — Christian Brenner. 81