cis som om fattigvården vore samma skam och nesa som fängelse. Det är för resten inte många kvar av den sorten nu, tilläde doktorn spydigt. — Det är inte lätt att förklara, stammade kapten Strand, inte för att jag vill skryta, men jag har då hjälpt... gett bort. Och allt det där med Gud ... Hade jag bara studerat de där sakerna, varit präst •.. Han trasslade in sig i ord och gick ohjälpligt i baklås. — Som till exempel Sebastian, va? — Kyrkoherde Phiil? Kapten Strand drog på det. •. Prat! Han var arg men ville helst dra sig tillbaka. — För resten, kyrkoherde Phiil är då inte värst •.. kom Christian honom till hjälp. — Precis! Gränsen går ungefär vid »inte så värst», grinade doktorn. — Felet är ju, att prästerna har blivit komiska figurer, sade Christian. — Ja... och vems fel är det? — Ä, inte bara prästernas, väl! De representerar ju... bra eller dåligt, något, som en stor massa människor gärna vill slå ihjäl. Och en tid var det på modet att förlöjliga officerssnobben, soldatidioten. Så kom världskriget och revolutionerna, och folk slutade upp att flina. — Javäl, men var är prästernas insats? — Den är väl bara så mycket svårare att se. Men, som sagt, felet är det, att prästen, som 8a