— Det ena och det andra ja, sade doktorn spydigt, men det hela? Kapten Strand svarade inte, såg på klockan. — Nej, så ta mig fan är den inte över två! utbrast han förskräckt och reste sig, jag kommer för sent till middag. Ja, nu får jag av gumman! — En till på fallrepet, va? lockade doktorn. — Nej tack, jag har visst fått tillräckligt redan. Han räckte doktorn handen. Christian reste sig litet motvilligt. Det hade varit skönt att sitta där i alla fall och döva tankarna med alkohol och prat. — Ja, ni äkta män! sade doktorn. Nej, inte ska ni också gå? Nej! Han tryckte Christian ned i stolen. Låt oss fira frihetsdagen med litet mera alkohol, solidariskt och i flock, va? Han följde kapten Strand ut och kom tillbaka. — Se så, nu har vi inget vichyvatten heller! Han gläntade på matsalsdörren. — Är ni där, Jonas? En äldre kvinna med vitt förkläde kom stilla in och satte några flaskor på bordet, samlade ihop de tomma och under tiden såg hon hastigt några gånger från doktorn till gästen med ett par underligt kalla, klara ögon. Gick därefter ut och slog igen dörren onödigt hårt. — Hä, hä, gnäggade doktorn och gav Christian en flaska. Onådig! Arg! Smakar nästan hemtrevnad. 84