cin... av lysol... Äter tyckte han, att han såg Eva böja sig ned över champagneglaset med de nakna, runda skuldrorna skimrande i skenet från den röda lampan. Han hörde kastanjetter-nas eggande klappring. — Tja, Strand, sade doktorn begrundande, medan han lekte med glaset, Strand ja! Doktorn hade blivit bra röd i ansiktet och små svettpärlor glänste tätt i den järngrå hårroten. Han hade tagit av glasögonen, kisade ansträngt och log litet: — Det är konstigt, va, men det är nästan regel, att när någon gått, så börjar man prata om honom. Ont eller gott... Naturligtvis helst ont I Men, som sagt, Strand har det bra han! — Ni säger det så medlidsamt, doktor... — Ja, eller avundsjukt! Tänk att världen är bra den, citerade han, och Gud.. • och en glad, god och snäll liten hustru. Och en hel hög ouppfostrade, härliga ungar, och så får han på pälsen av gumman, när han kommer för sent till middag! Christian såg hastigt på doktorn. »Var han så pass däran, att han började anförtro sig?» Han ångrade, att han inte gått med Strand. Det där minnet av Eva rörde sig i honom med en häftig längtan efter att se henne le så där igen. Utan allt det bakom, som hade rispat sylfina rynkor runt hennes ögon och mun. Christian sade, bara för att säga något: 86