Därför har nerverna blivit ett fält, lika rikt på utläggning som Johannes Uppenbarelsebok för de argaste sekter. Nu kommer Kark till mig på mottagningen med en fysik som en koksugn. Han frågar inte ... nej han konstaterar, lär mig, för han har läst det, att det är något med nerverna. I gamla dagar hade de bibel, postilla, psalmbok och alla möjliga gamla visor och sagor. Nu är det lokaltidningen och Allers och läkar-bok... och den i alla fall borde stå på index! För Gud allena vet allt vad de läser sig till där av »sympatomer», sade doktorn. Ja ha, säger jag, är det något med nerverna, så gå till prästen. Mitt jobb är värkande fingrar och blindtarmar. — Till prästen? undrade Christian. Han hade trots skygghet och ovilja mot att blotta sig fått lust att tala med doktorn just om detta ... slappheten, sömnlösheten. Den eviga, jagande oro, som sög all hans arbetskraft, dräpte alla tankar utanför en trång cirkel, där de ständigt snurrade runt. — Ja ha. Doktorn såg på Christian med ett litet leende som om han förstod, men ville också avvärja. Till prästen ja, till Sebastian, son av gamle prosten Johan Sebastian Phiil och hans maka, född ett eller annat. Se här kommer till exempel en karl och klagar över att han inte får sova om nätterna utan ligger och tänker på skulder eller skatt... eller på bägge delarna. Det är nerverna, och han måste ha något, så han får 88