KAPITEL IV JLva stod och diskade, då han kom hem. De hade ätit för länge sedan. Christian märkte, att han var i ett vämjeligt halvrus; knappast det heller, bara att en irriterande slöja låg över allting. Han försökte dölja det med att vara konstlat glad och obesvärad. Han åt, fastän han inte hade aptit, och sedan försökte han prata med Eva. Men han hörde själv, hur idiotiskt och svamlande det lät. Eva var inte uppmuntrande heller; hon hade ett förbaskat irriterande sätt av vänlighet och fåordighet, som 95