— Från stan, förstås, från Bergen, med motorbåt. Han satte sig i soffan vid sidan av Christian. Är agent du, säljer skor... försöker i alla fall. Något ska ju människan göra. I höst har jag tänkt försöka något annat. Duger visst inte i skobranschen, men föredrar det framför Gala-pagos eller Amerika. Ä ja, du! Kunde det bara bli ett nytt krig, så ... Han satt där ledig och elegant i grå sportkostym av tungt och dyrt tyg. Kragen, halsduken och strumporna voro grå. Christian måste le — Halvard var samme snobb, som han alltid varit. Men det bruna ansiktet var magrare, mera markerat. Håret var alldeles vitt, ögonen mörka mellan ett nät av fina rynkor. Högra handens fingrar voro bärnstensfärgade av nikotin. Han var flera år äldre än Christian, men ändå såg han ut som en pojke. — Du, agent i skor... nä — Christian sade det uppriktigt överväldigad — försök inte! Han kunde inte tro det. Halvard, som varit en av de stora, vars miljoner, slott, konstsamlingar och extravaganser man ännu talade om som äventyr från den vildaste jobbartiden. — Du ska inte håna en sliten stackares försök att skaffa sig något att leva av, du... Det är faktum det där! Halvard satt där och vägde på klackarna, kisade på cigarrettröken. Han reste sig i det han klämde cigarrettstumpen flat mot hälen. IOI