Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare och allt svårare att bryta. Christian rörde
om i elden. Han kom att tänka på doktor
Her-mansen. Trots all sin spefullhet och pessimism
var han dock en människa. Och sitt eget
lidande gömde han genom att tala om något annat.
Tiga kunde han också; de hade ofta suttit
tillsammans, han och doktorn, och tegat bakom sina
pipor och känt frid och trevnad. Men att tiga
ihop med Halvard, det var bara tomhet. Halvard
och hans likar voro som nervösa rasdjur, som
aldrig kunde vara i ro. De passade bara i
sällskap och helst tillsammans med kvinnor; hade
de dem inte hos sig, så talade de om dem. På
tu man hand voro de ingenting.
— Kom nu!
Eva stod i dörren.
Det gick en känsla av värme genom Christian,
då han såg henne. Hon hade tagit på sig den
klänning av kinesisk brokad han gav henne en
gång. Den glittrade och glänste bara hon rörde
på sig, satt stramt och ändå mjukt. Hennes bara
armar och hals lyste vita som elfenben mot de
svarta infällningarna. Den var litet längre än
modet krävde nu; hon hade aldrig haft hjärta
att ändra den. Den gjorde henne litet värdigt
främmande mot den späda flickgestalt han var
van att se, gjorde henne ny och åtråvärd.
I ett ögonblick, som nu bara gjorde ont, såg
han sig själv böja sig fram över ett bord, med
mattröd lampskärm och mörka, doftande rosor;
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0114.html