så kom de till på köpet släpande med en vilt främmande karl, som såg ganska tvivelaktig ut. Nu måste hon ordna om vid bordet också, där det var mer än trångt förut. Det var och blev alltid ett problem, vem man skulle bjuda och inte bjuda utan att såra någon och samtidigt hålla balansen mellan bygdens oräkneliga partier, ovänskaper och förnärmelser. Prostinnans min blev om möjligt ännu stramare, när hon hälsade på Eva, som kände sig tämligen obehaglig till mods, därför att hon inte tagit med sig en schal, som hon kunde gömma sig i, när hon liksom speglade sin egen nakenhet i prostinnans dystra och ärbara prakt. Efter att ha hälsat på kyrkoherden blev Halvard stående mellan Christian och Eva och såg sig desorienterad omkring på alla dessa främmande, allvarliga människor, som sutto och stodo i rummen. De flesta tego; bara en och annan viskade med sin granne och log litet försiktigt. En del tittade i prästgårdens många album med vykort och fotografier. Allt låg strålande upplyst under ett obarmhärtigt, iskallt ljus från en stor mässingskrona med nakna lampor, som lyste upp varje vrå av rummet med dess tunga, vinröda plyschmöbler. Framför alla dörrar hängde dubbla portiärer. Piano med Thorvaldsens Kristus och en statyett av Luther med en väldig bok under armen — den hade varit sönderslagen, men var pietetsfullt hoplimmad igen — stod där U9