Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan oräkneliga andliga släktingar och vänner
i förbluffande, glödritade ramar. Stora, trista
palmer slokade på svarta pelare. På väggarna
hängde litet av varje: en bondjänta med kratta,
Kristus gående på vattnet, räddande en mycket
ålderdomlig Petrus, ett barn, som satt på huk
och tittade på en hund av obestämd ras och så
vidare. På golvet låg, utströdda över en
stor-blommig, grön plyschmatta, vita fårskinn och
små vävda ryor i skrikande färger. Halvard
kände en häftig längtan efter en cigarrett.
— Du, Eva, viskade han, jag får väl dig till
bordet? Du kan väl inte vara så hjärtlös att du
vill se mig inklämd och ensam bland alla dessa
petrifikater, som ser ut som om de rymt ur
ett gammalt plyschalbum med förgyllda
beslag?
— Halvard då! hyschade Eva.
Änkeprostinnan kom in och slog upp dörrarna
till matsalen.
— Ja, var så goda! Nu blir det litet mat... i
all enkelhet.
Det uppstod bara en svag rörelse bland
gästerna, ungefär som i ett mätt fiskstim, som ser
något ätbart flyta förbi. Först efter många
trug-ningar trängde sig en förvirrad massa långsamt
in i matsalen. Där var trångt och svårt att
komma förbi stolar och bordshörn. Vid den stora
ekbuffén, full av skinande mässing och nysilver,
ljusstakar, vikingahorn, porslinsfat med himlan-
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0122.html