tinnan ordnat placeringen med hela sin takt och enastående kunskap om bygden, vilka som kunde och inte kunde sitta ihop. Men nu klarade hon det inte helt. Klockaren, som var Christian Scientist kom att sitta farligt nära smeden i »Broderringen», som på alla möten bad om att också klockarens svarta själ skulle finna nåd. Så var där en adventist, som höll söndag för sig själv, och Simonsen och hans fru, som voro pingstvänner, tre baptister och en skomakare, som ingen riktigt visste vad han var, ty han talade om Zions duva och de sista dagarnas heliga, men han kunde inte vara mormon, ty han var ogift. Fru Kaurin, doktorns hushållerska, som en gång stått frälsningsarmén nära. Sedermera hade hon svärmat för katolicism och lutade nu åt en blandning av Russel och spiritism tillsammans med fru Strand, som också intresserade sig för teosofi och sofism. De voro allesammans sökande, men de försökte också mer eller mindre glödande att omvända varandra. Det ena var lika gott som det andra, så länge de bara gingo i kyrkan också och hörde på Sebastian. Prostinnan hade emellertid sorgliga erfarenheter av att lammet ännu inte tryggt kunde beta tillsammans med lejonet. Därför hade hon ordnat det så, att Brenners skulle vara vågbrytare. Änkeprostin-nan hade svårt för att behärska sig. Hon satte sig hastigt och bestämt, såg strängt ned över det dödstysta bordet, i det hon vinkade till pigorna xaa