Den väckte till liv syndiga och glada minnen inom Halvard, och han tyckte, att änglar och djävlar trängdes, knuffades och slogos om att pressa sig ut ur högtalaren. — Den är inte riktigt tydlig i kväll, sade kyrkoherde Phiil ursäktande. Men kanske ni, ingenjör Brenner, kan se på den? Christian skakade på huvudet. Han stod och stred med en cigarr, som vred sig och brann snett på ett högst nedstämmande sätt. — Nej, jag har bara en högst oklar idé om sådana där apparater. De närmaste spetsade öronen och sågo försiktigt och menande på varandra som om de fått något bekräftat: »Jo jo, den där Brenner var kanske inte riktig ingenjör en gång». Halvard såg på klockan igen. — Nej, tiden är inne, sade han till Christian. Han gick bort till prostinnan och sade adjö. — Nej, men ska ni redan gå? — Tyvärr ja ... jag är inte min egen herre .. • motorbåten går klockan tio. — Jag ska följa dig ned, sade Christian. — Fint! Och du Eva? — Nej, ärligt sagt, så... — Hör du! Tala inte ärligt i sällskap. Jag kan för resten gott förstå, att du inte till och med för ett ögonblick förmår slita dig lös härifrån! — Halvard! Nej, jag måste se efter barnen; 128