KAPITEL VI d>hristian tyckte, att det var som att dyka ned i en enda lisa av stilla och sval tystnad och frid, då han strävade upp genom Brattlias täta, nakna alsnår. En bäck dånade och lyste skumgrön vid sidan av den storsteniga stigen han följde och for i ilskna, vitforsande fall ned mot dalen och dränkte alla andra ljud... musiken från dansplatsen och berusade människors skrål och skrik. Han satte sig och andades ut. Kände, att han var litet i bakrus ännu efter doktorns starka groggar och champagnen efteråt. Prästgårdens 13a