bastanta mat och kakors härskaror bidrogo inte heller till att göra en man spänstig och lätt. Han satt här nu och kände den svettiga skjortan kyla mot ryggen. Långt borta och djupt nere låg bygden. Ljus vid ljus, tätast vid kyrkan. Band en krans runt den djupa bukten vid ångbåtsbryggan och spred sig till ensamma små prickar uppöver dalen ända till Svartvattnet och Svartforsen, vars tunga dån han ibland hörde genom Brattlibäckens larm. En raket raspade en skinande ljusstrimma mot himlen. Han hörde svaga hurrarop, då den slocknade i ett regn av eldkulor. Där kom en till och ännu en. Han var glad därför att han satt här, borta från alltsammans, och att det var speljakt och natten till adertonde maj. Den natten skulle det väl vara mera än underligt om han inte fick ha fjället för sig själv. Han hörde det långsamma, mjuka skorrandet av en morkulla utan att kunna se den. Han osäkrade bössan, som han mekaniskt gripit och satt bara och följde ljudet. Det var väl en eller annan försenad nattsvirare på väg hem, tänkte han. Inöver låg fjället i djup skymning, och vinden drog sval och rasslande genom de stormvridna trädens grenar. Det lyste från stora, smältande snödrivor. Blåfjäll, Kreka, Högfjäll och Nuten ruvade tunga mot himlen där en och annan stjärna lyste, speglande sig i mörka vattenpussar och 133