Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälpa. Men då blev det Eva och han, som kom
på undantag ... inte hon.
Fadern mindes han nätt och jämnt. Han hade
varit konstnär men räknades aldrig till dem
man talade om. En poet och naturdyrkare, som
gick i skog och på fjäll, på fiske och jakt. Det
var nog inte mycket de kunde haft samman, hans
tungsinta, jordbundna, praktiska mor och denna
inflyttade bohem. Han dog, då Christian var tio
år. Modern talade nästan aldrig om honom, och
nämnde hon honom någon gång, sade hon alltid
bara: »din far».
Det var alltid modern, som hade styrt, modern,
som hade bestämt. Christian hade drömt om att
bli konstnär, men hon sade nej. »Du ska bli
något först, lära något ordentligt, som du kan leva
av.»
Och så var det slut med de drömmar han hade
drömt och delat med sin ungdomsvän Torstein
Bru. Nå, så tungt tog han det väl inte heller.
Men Torstein blev författare... ja, han målade
också. Christian fick ibland en hälsning från
honom på ett vykort och då och då även en bok.
Han log men kände ändå ett styng vid det
minne, som vävt sig in i allt detta: Alice, det
flickebarn de bägge hade gjort sin kur i sin grönaste
ungdom. Den där underliga första
förälskelsen ... fast han hade visst varit mest betagen i
sin egen betagenhet i detta yra, förunderliga
huldrebarn, som han nu bara mindes oklart som
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0139.html