Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han förnam ingenting annat än denna
förtrollande syn.
Som alltid tycktes han underligt betagen över
att han lurade sig till att se hemligheter, som
naturen gömde.
Och längtan efter Eva, efter att ha henne hos
sig, steg upp inom honom, frisk som en smärta;
han ville dela detta med henne.
Dagen grydde runt omkring honom,
månskäran suddades ut och blev borta på den gyllene,
ljusa himlen. Fjällen fingo färg och på de
högsta topparna låg solen redan hetsigt röd,
glittrande som guld på vita snödrivor.
Christian makade fram bössan och sköt en
fågel, som satt och sträckte hals. Han hörde
flaxande och oroligt skrockande från flyende
fågel. Så blev det tyst. Han stod där och vägde
den döda fågeln i handen med en känsla av
ånger. Den var så vacker med sina
metallskim-rande fjädrar, stjärtens lyra och det eldröda
ögonbrynet.
»Jag förstår inte, att du kan skjuta på dem»,
brukade Eva säga. Men hon respekterade och
förstod hans manfolksinstinkter — å ja, hon
hade inte varit Eva annars, men den här gången
tyckte han, att han inte skulle skjutit — att han
på något vis skulle ha gjort henne en glädje med
det. Men — han log -— hon skulle bli glad åt
fågeln också! Allt vad han kunde skaffa hem från
fjord och fjäll kom väl till pass nu.
T47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0149.html