Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen sved i ögonen på honom, det stramade
torrt och värkande i dem. Han kände med ens,
att han var oerhört trött. Ett ögonblick tänkte
han på att gå till en av fjällgårdarna där uppe.
Nej, han ville hem, men han hade inte lust att
gå samma väg tillbaka, ville hellre gå ned till
landsvägen, som gick överst uppe i en fjällgränd
från Svartfors. Det blev längre, men bekvämare.
Och kanske kunde det slumpa sig så att han
fick skjuts med någon, som skulle neröver.
Hem? Genom tröttheten dök hela den
förlamande, kväljande hopplösheten fram, när han
tänkte på allt som väntade honom där. Ett hem!
Det var där en man kunde låsa sin dörr, vara
för sig själv med sitt och de sina. Kunde be
främmande dra så långt vägen räckte.
Hans hem? Evas? Barnens? Nej, det var
bankens, skattens ... alla kreditorernas. Nej!
Han började gå, kände tröttheten som en stelhet
i hela kroppen. Stupa i säng och sova. Och i
morgon! »Ja visst ja, i morgon, jo då ska jag ta nya
tag, tala med banken, med Kobro», hånade han
sig själv. Han visste ju, att det inte var sant, han
kom sig inte för med något som helst. Det räckte
inte att ta fram en tom plånbok och betala med
bluff. Banken skulle kräva realiteter,
inbetalningar, ytterligare borgen. Han kunde kanske få
frist en månad till. Han började tumla med en
idiotisk tanke: »En månads frist, då har jag en
månad till att leva!»
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0150.html