över vägen. Bössan och ryggsäcken slängde han ifrån sig. Han hörde mannen ropa något efter honom om en cykel, som stod nere i vägkanten och att han måste pumpa. Han gled på hala stenar, föll ett par gånger, reste sig och sprang vidare. Han ville bli kvitt mannen, som försökte följa honom — ville inte höra mer utan få visshet i alla de tusen förvirrade frågor, som strömmade in på honom. Han fann cykeln, slängde sig upp på den och jagade ned mot Svartfors i vansinnig fart. 151