— Å, jag ramlade bara av en cykel i farten. Det gör ingenting. — Jag förstår inte. Kan inte fatta det. I går ... Hon avbröt sig. Nej, jag förstår det inte, till-lade hon hjälplöst. — Vet du inte hur elden började? — Nej, bara, att det började på klädrummet. Där är ju intaget till elektriciteten. Han fick som ett slag. Något föresvävade honom. Hade inte en av säkerhetspropparna gått sönder för en tid sedan och han hade reparerat den med att surra om en mässingstråd. Men han hade säkert bytt ut den igen. Visst hade han det. — Ä, kortslutning, sade han osäkert. — Ja, länsman sade också, att han trodde det var kortslutning. Han stod och tänkte sig litet för. — Det är så underligt allting... jag kan inte fatta... Hon slog om då hon såg hans frånvarande min. — Men stackars dig, du ska väl ha mat. Och så trött som du måste vara... och så du ser ut. Vänta! Hon strök honom varsamt över ansiktet igen, fann en ren näsduk och tvättade försiktigt alla skråmorna. Det blev ett ögonblicks tystnad mellan dem, så sade Eva fort och nervöst i det hon flätade sina fingrar i hans: 162