Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christian stanna heller — bad honom aldrig
komma igen. Och var gång Eva följde honom
bort genom allén, var han sårad och förtvivlad,
då hon måste gå ifrån honom. Svor på, att dit
kom han inte vidare, men nästa dag var han där
igen. Och de gingo i trädgården eller sutto på
hennes rum och växlade febrila ord, eller tego
bara. Och så kom en jungfru med hälsning från
prostinnan och frågade, om fru Brenner kunde
komma och äta... Och så måste han gå igen,
och de skildes lika upprivna som de mött
varandra. En kväll kom han och ville ha henne med
ut.
— Jag kan inte, sade hon, jag har lovat
prostinnan att gå med henne till missionsföreningen.
Han såg på henne, som om hon slagit till
honom.
— Tror du, jag har lust? frågade hon
förtvivlad. Förstod han inte, att hon hade en del
plikter ... hon var ju gäst!
Det blev en scen, och han gick, och hon lät
honom gå, fast allt i henne skrek efter att han
skulle stanna. Han blev borta i två dagar. När de
då möttes, blev det nya scener, en oändlig
upprepning av »vad jag sa och vad du sa».
— Jag förstår, att du har det bättre utan mig,
sade han en gång.
Hon protesterade, men med en lam, hopplös
trötthet for det genom henne, att det visst var
sant.
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0181.html