Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du, du, sade han och kysste henne hela
tiden.
Men med ett reste han sig, skamsen och
förödmjukad. Han förstod, att hon menade det...
värjde sig på allvar.
— Christian? sade hon bedjande.
Han stammade bara något, det var närapå
att han brast i gråt igen.
Det gick några halvvuxna pojkar i trädgården.
De stämde upp ett gapskratt, då de två
kom-mo ut.
»Så skrattar folk», tänkte Eva, rysande av
ovilja, »när de ser två komma ut från lador och
uthus!» Hon tyckte, att hon ville skrika av skam
och vämjelse — också därför att hon
förödmjukat Christian så... Men det kom något ändå
mer osäkert mellan dem efter den dagen.
Eva hade annars mer än nog att dras med
för att förlora både självbehärskning och
tålamod. Nog var det så, att de hade levat på andras
nåd förr, men det var inte så handgripligt nära
som nu. Änkeprostinnans iskalla, beskyddande
välvilja. »Men kära fru Brenner, har ni råd till
det... det har ju inte vi råd till en gång!» De
hade fått ett par hundra kronor från Christians
mor, men det räckte inte till det allra
nödvändigaste av kläder och annat.
Prostinnan var inte van vid barn och tyckte
inte om barn heller annat än teoretiskt och på
avstånd. Hon hade dessutom varit lärarinna i
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0183.html