att gendriva. Nej, en sådan process gjorde alltid mera skada än nytta. Allt som rördes upp, och som tidningarna vidare förvrängde efter sin syn på saken. Det var nästan detsamma som Eva sagt. — Och, tilläde länsman försiktigt, er ställning här är ju inte... nå ja, helt god. Och vittnena, tro mig som gammal praktikus, de går med strömmen, smittade av masspsykosen. — Ja, men, sade Christian, jag kan inte låta det där fläcka mig! Länsman tänkte, att det som stod i tidningen var ju bara en liten bråkdel av allt det bygden sade och menade sig veta ... — Kan ni inte svara i tidningen? — Svara en sån där anonym slusk? En snik-mördare, som inte en gång vågar skriva sitt namn? Länsman sade stilla och försiktigt: — Ja, men helt utan realiteter är ju inte heller den artikeln ... — Vad menar ni med det? brusade Christian upp. — Så, så! Nå, branden är ju inte uppklarad, orsaken... Han drog på det. Ja, ni får ursäkta, ingenjör Brenner, men jag förmodar att ni önskar höra min mening? Efter vad ni själv har upplyst, är det ju en möjlighet att ni... ja, naturligtvis utan att vilja det, kan ha skuld i det, som hände. 186