du inte lärt känna henne så pass under alla de år ni varit gifta, att du vet, att hon gör det du vill? — Ä, det är inte så säkert. — Prat! Om du nu till och med vill något förnuftigt för en gångs skull? Eva är en av de få kvinnor jag träffat, som borde ställas upp på ett panoptikon eller museum en gång med den inskriften att hon höll sig till sin man också i onda dagar, i tro och tillit och utan att bli sur! — Tja, kallar du det att hålla sig till sin man? Att resa bort med dig? — Ditt nöt! Tror du Vår Herre menade det så bokstavligt? Hör på Christian. Ja, det här säger jag ogärna. Men du kan i all anständighets namn inte ha Eva och ungarna i prästgården längre. Jag känner ju inte prostinnan Phiil. Men på mig verkade hon i alla fall, som om hon var hårt pumpad under korsetten. Och jag säger ingenting om det! Och du... när du inte längre har Eva och barnen med dig i all den här bråten, som du är så förtjust i att ordna upp, så kan du gå till en fjällgård ... eller lägga dig under en buske, eller var du vill för mig, och leva av rå fisk och ripor och vad det var Eva fantiserade om i eftermiddags. Det är ju bara en övergång! De gingo nedöver vägen igen. — Ja men mor, om nu inte Eva vill? — Kan jag få säga henne, att du vill? Du kan för resten säga det själv också. an