— Är du säker på att han är glad åt det? — Nej, sade hon eftertänksamt, det har du rätt i. För resten angår det inte oss ... Han håller väl av henne. Om inte annat, så minnet av vad han drömde, att hon var och skulle ge honom. Jag tror Torstein är sådan... men i alla fall. Vet du, hon kom till mig en gång, den fräcka slynan, med en av sina kavaljerer och ville ha rum. Jag körde ut dem. Men jag förstod efteråt, att Torstein fått reda på det. Han var konstig och tvär länge efteråt. — Sånt är det svårt för andra att sätta sig in i och döma om, förrän man upplevt det... — Hon var bedårande en gång, Alice, liten och späd och munter och fin. Det är väl det han minns. Och en del av er män har ett eget behov för helgondyrkan. Har du läst den boken, Torstein skrev om henne en gång? — Nej, det tror jag inte. De hade kommit tillbaka till Simonsens, då hon plötsligt sade: — Eva och Torstein är på sätt och vis kolossalt lika varandra. — Mor!!! — Jag menade bara i trofasthet, Christian! Ja, god natt du! — Du, Christian... sade hon från dörröppningen. Han stannade motvilligt: — När jag tänker på Torstein och vad du 214