Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brutalt trängt in i hans liv och ordnat efter sin
vilja. Och hennes hjälp hade kommit honom att
känna sig rasande förödmjukad, den var så
nykter, så precis bara vad hon visste, att hon kunde
och ville ...
— Dina små skulder här, hade hon sagt, och
växeln till Simonsen, ska jag klara. Jag får ta
en inteckning på gården — så pass kan den ännu
bära. Jag vill inte, att dessa fattiga kräk ska
avspisas med noll komma noll procent i utdelning.
Räntorna får du överta, när du kan. De
kontanter jag har, får jag användning för till
annat.
Han förstod, att hon menade kläder och
respengar och litet av varje till Eva och barnen.
Och så hade hon gett honom hundra kronor
efter att ha räknat igenom det hon hade i sin väska
ett par gånger. Hon sade, att hon skulle försöka
skicka mera senare, om han behövde det. Han
tackade för sedeln, men den hade förödmjukat
honom mera än allt annat. Det var i alla fall
inte så handgripligt som den ...
Känslan av ensamhet blev starkare och
starkare, då han gick där utan mål. Han tyckte
allting var omöjligt bara. Och då han såg Eva stå
där ensam och liten, blev det mer än en resa, ett
farväl. Det var som om något brast och blev
borta...
Advokat Kobro kom efter honom; han hade
också varit på bryggan:
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0226.html