Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi får bara passa på och se, hur han klarar
det, innan han får igen sin hemortsrätt, så vi
inte får honom på fattighuset.
Men människorna räknade fel. Det gick bra,
fast det inte precis blev välstånd och
överflöd. Bernt var en makalöst behändig och
uppfinningsrik fyr, med ett orubbligt gott humör.
Allt fann han på för att kunna hantera alla
sina redskap med krokarna som ersatte hans
händer. Han röjde jord, han var med i
vedskogen och på slåttern. Alla kvällar stod han vid
svarvstolen eller snickrade... ofta långt in på
natten, för att skaffa kontanter till räntor,
skatter och gamla skulder, som skulle avbetalas. Och
gården blev inte mindre under hans styre.
Han gifte sig med Alida, en flicka, som tjänade
där en sommar. Hon var inte så ung längre,
annars hade hon väl inte hållit till godo med Bernt.
De fingo många barn och dessa blevo en
välsignelse för gårdens tillväxt. Bernt röjde ny jord
till bete, var gång han såg att Alida lagade sig
till med en ny telning.
Christian satt på Nystugans trappa; detta hus
hade han byggt åt sig själv den tiden han hade
jakten och fisket här, innan de fingo jakthydda
vid Björälvvattnet. Då gav han Bernt Nystugan.
Han fick bara dagarna att glida och gå —
brydde sig inte om någonting — inte en gång att
fiska, ensam som han var. Alltid voro minnena
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0232.html