Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och alarna hade inte slagit ut helt. Den gamla
gården låg ännu i sol på toppen av en väldig
kulle ovanför insjön; ett virrvarr av torvtäckta
hus, gamla och nya, med skarpa solreflexer i
fönstren och husen gulröda mot långa, blå och
svala skuggor.
Över lövklädda åsar, högar och kullar inöver
mot Högheia, som låg naken med ljungbruna
marker, gröna myrar och nakna grå berg, stod
Bleiens långsträckta snötopp gulvit med blå
skuggor i rämnor och dalar. Den hade fått
mörka, jordfärgade stripor av ras — av sol och regn,
som tärt sig ned på det blankslitna urberget.
Då solen sjönk och försvann bakom fjällen,
började det kyla svalt av skuggor och natt.
Väs-tanvinden, som hade blåst hela dagen och fått
böljorna nere på sjön att glittra, lekt med och
vänt skogens unga löv och böljat och böljat
genom vallarnas gröna, späda gräs, lade sig
till ro.
Christian gick ned till Bernt, som röjde jord
nere vid sjön. Han slet just med ett väldigt
stenblock. Han var härligt orakad, svettig och
smutsig i en gammal overall, översmetad med lera
och jord. På benen hade han tunga, järnbeslagna
träskor.
— Hej! sade Bernt, i det han såg upp och
torkade svetten ur ögonen med tröjärmen.
Christian såg, att järnkrokarna voro blanka
av slitning.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0234.html