vit ytligare till sinnet, flatare, därför att deras upphov bara tänkte på att roa sig? Prat! Ingen man var i alla fall fylld av tanken på barn, när han famnade en kvinna och visst inte hon heller, annat än kanske efteråt. Ä nej, vi har nog i alla tider försökt lura oss undan ansvar, smärta och ångest... Alida kom emot honom och sade, att det var en herre, som frågade efter honom. — Vad för en karl? sade han irriterad. Det föll honom in, att det kanske var Kobro. — Ja, int’ vet ja; han ä visst från stan .. • Christian hade inte lust att träffa någon... ville bara vara i fred. Han hade en skräck för allt okänt och främmande och för vad de kunde vilja; han väntade alltid obehagligheter och krav. En lång man i mörk sportdräkt och vit hatt kom emot honom och hälsade: — Du känner visst inte igen mig, sade den främmande och log. Christian såg på hans ansikte, känt och dock främmande, magert och knotigt, fårat men ändå fast i linjerna. — Men är det inte Torstein, sade Christian osäkert. — Torstein Bru... du... — Du stora värld! Vad du har förändrat dig, inte sant? — Tack! Jo, det är jag! Jag skulle väster ut 244