i alla fall och så fick Jag lust att se dig och dina trakter. Jag träffade din fru där hemma. Har hon berättat det? Jag frågade henne, hur jag skulle komma hit... — Jag fick just brev från henne; har inte läst det ordentligt ännu. — Ja... kan du hysa mig några dagar? Ett rum för mig själv! Jag skriver på en sak. Annars åker jag runt i sommar, såsom jag älskar, utan att veta vart! Låter ödet råda, så länge pengarna räcker och litet till! —• Jo, plats har jag, två rum; du kan få det ena. Det är inte stort, men ... — Fint! Jag har bara en ryggsäck och mig själv! De följdes åt in. Christian var glad. Det var roligt att se Torstein igen och att inte vara ensam längre. Och han tänkte, att när Torstein reste, kunde han följa med. Det föreföll honom på något sätt, som om det skulle bli lättare då. 245