Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupa fåror drogo sig nedöver ansiktet, och
läpparna lågo tunna, färglösa och litet öppna över
de starka tänderna. Händerna med stora ådror
och leder famlade underligt hjälplösa, när han
skulle stryka under något han sade. Det var och
var inte den Torstein han mindes. En stark och
bitter ung man, mycket tyst av sig, som kunde
säga små roligheter stilla och varsamt. Sådan var
han förr. De sutto tigande en stund, så sade
Christian:
— Det blir konstigt att se hembygden igen.
Den har väl blivit ännu mer förändrad, sedan
jag såg den sist?
— Jag vet inte, sade Torstein, det är ju...
mer oro nu. Och naturligtvis är det inte mycket
kvar av det du en gång såg. Vi levde ju i
övergången från gammalt till nytt, då järnvägen kom
och grävde sitt onda, etsande sår in i alla de
ensliga bygderna. Han såg hastigt bort på
Christian. Ja, du som ingenjör och utvecklingsman
är väl inte överens med mig?
— Tja, den frågan är inte lätt att svara på...
i synnerhet för oss, som levde i en övergångstid.
Nå ja, folk lever väl alltid i övergångar för
resten ... åtminstone ytligt sett.
— Du tror väl inte, att människorna förändrar
sig? De hittar på litet nytt ibland, men
grunden ... det som verkligen driver oss är alltid
detsamma.
— Ä jo, men hembygden... Allt det vi en
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0252.html