— Själva döden har varit lätt... avundsvärt. Hm, en lätt och behaglig död... fort, va? Ja, bilen väntar. Och där sitter säkert folk på mottagningen, som också väntar... att jag ska ta en eller annan liten krämpa ifrån dem ... eller i alla händelser trösta. Doktorn såg mycket gammal och sliten ut. Christian följde honom på vägen. — En lätt död, sade doktorn igen, han var ju författare, Torstein Bru? — Ja. — Hm, jag tror aldrig, att jag läst något av honom... — Nej, Torstein var visst inte mycket läst. — Han ska väl begravas här? Hade väl inte så stora dimensioner, att fäderneslandet eller hembygden gör anspråk på att få behålla honom? — Nej, han ska väl begravas här, sade Christian osäkert. Han hade inte tänkt så långt. — Om ni vill ska jag ordna med formaliteterna. Christian blev mycket lättad, då doktorn sade det. — Han har väl släkt, som ska underrättas? — Jag har telegraferat till hans förlag ... — Hm, det var också en släkting! Christian sade litet dröjande: — Torstein Bru var gift, men jag vet inte fruns adress. — Nå, jaså inte, sade doktorn med en skev 273 18 — Christian Brenner.