Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
dundra ut. Han har auktoritet. Mina tankar
snudda vinande förbi min tragiks centrum: bristen
på auktoritet och min därav betingade försvarsme-
tod att hålla mig undan det förbannade byket.
Men under en tusendels sekund hinner jag också
tänka: Varför brister mig auktoritet? Ligger den
i bristen på tro?
— Vad vill Karp? frågar jag äntligen och mär-
ker, att min röst har något av Rosbyes klang.
Klockarn tar sig samman. Nu ser han sanner-
ligen strykrädd ut. Hans struphuvud dyker ner
mot skjortlinningen som ett flöte, guppar upp igen,
och så säger han i sirapston:
— Det är bud från Renmans att gubben hål-
ler på att dö. De ber kyrkoherden komma och ge
honom nattvarden.
Han ser från mig tillbaka på Rosbye, som bred
och stor tagit ett steg fram mot honom. Där
står den lilla manslingen nedanför människofjäl-
let, så lätt, så tunn; hans rock ser urblåst ut. Han
blinkar och kisar, mustaschen rycker kring nosen.
— Jag ska genast komma, svarar jag. Gå ner
i sakristian efter kyrkkärlen och vänta vid vägen.
Kvickare än någonsin smiter klockarn ut, och han
bugar sig innan han går.
— Jag går med, förklarar Rosbye medan jag gör
mig i ordning.
När vi om en timme stiga in i det ruckliga pör-
tet, se vi en klunga människor kring sängen i bor-
tersta hörnet. Några småbarn sitta på golvet och
suga på sina suddar, några större stå förskrämda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
