Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(RT HT, Tf FREY Re
PAD
RE er
RE EN
46
spisvrån och dia tummarna i smutsstyva, utputande
klädtrasor. Jag skäms för Rosbye, ty det är ju
dock min egen församling och jag vet, att värre
helvete knappast finns inom rikets gränser. Den
gråa människoklungan kring dödsbädden delar
sig och ansiktena vändas mot oss. Ett par kvinnor
niga. Dagern silar in genom ett trasigt fönster och
solen bildar en sned guldspång i rummet — ett
horribelt gyckelspel,
Klockarn hjälper mig med kärlen och kappan.
Jag är mycket upprörd och Rosbye märker det;
han griper handboken och slår upp den. Så går
jag fram till sängen mellan människorna, som just
nu känna en fläkt av mitt ämbetes höghet och dö-
dens mysterium i sina slöa själar.
Då säger en av karlarna:
— Han är visst död redan,
Mannen står där med en träslev i ena handen
och med den andra håller han upp den döendes
huvud från putan, Gul som vax under det toviga
skägget halvsitter den åldrige gubben i sina stin-
kande lumpor och ur skägget sipprar en liten
brännvinsrännil, Han drar ett par flämtande an-
detag, så är det slut. Vi ha kommit försent.
Jag vänder mig bort, äcklad in i själen, Den
döde och hans hus ha under de fem år jag suttit
i församlingen sakfällts för stölder och slagsmål;
gården är ett tillhåll för idel löst folk. Men sakra-
menten äro de noga med, barnen har jag måst
döpa hart när innan de kommit ur moderlivet och
deras löftesrika mördaryngel ha avlagt sina kon-
firmationslöften med hög och oförskräckt röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
