Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
den ny. Jag tänker den även när jag en dag helt
oförmodat möter Pekka.
— Goddag, Pekka, säger jag och stannar.
Vi ha mötts nere på sjön; jag är på hemväg.
Pekka har stor packning och jag förstår, att han
är på långfärd.
Han stannar motvilligt och hälsar tjurigt. De
grå ögonen se ner på snön, kisande och smala,
— Vart är du på väg, Pekka? frågar jag så
vänligt jag kan.
— Bort, svarar han mellan tänderna.
Han stöter med staven i snön och torkar sig om
näsan, Det är något oroligt över hans ansikte, nå-
got plågat och grått; kanske minnet av kniven pi-
nar honom,
— Ämnar du dig över till Norge kanske?
— Jag vet inte, svarar Pekka och undviker min
blick,
— Lycka till då, Pekka, säger jag och räcker
honom handen, ty jag tänker på, att även han va-
rit ett litet barn,
Han fattar hastigt min hand, därefter sätter han
fart. Jag ser hans breda rygg arbeta rytmiskt och
starkt och undrar om han nu försvinner för alltid,
När jag kommer hem, får jag höra en nyhet.
Klockarn ligger sjuk, han är mörbultad; det är
Pekka, som burit hand på honom,
Jag känner en skadeglädjens plumpa il, men
försöker bemästra den: Pekka har uppträtt som
hämndens ande, Jag frågar Kaisu vad hon vet
och hon säger sig tro, att det hänger samman med
handelsmannen, På eftermiddagen beslutar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
