Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
muggarna i gång. Till sist är det bara en ung lapp-
flicka kvar, hon vill deltaga i nattvarden,
— Du heter? frågar jag.
— Maria, svarar hon lågmält och skyggt.
— Jag känner inte igen dig. Varifrån är du?
Hon svarar, att hon är från församlingen sö-
derut.
Eftersom prästen i hennes hemförsamling hör till
dem, som klagat över mitt ovisa nit inför domka-
pitlet, kan jag ej undkomma en bitter tanke, men
håller tillbaka varje fråga och nickar åt henne att
gå. Hon går tyst och långsamt, I detsamma kom-
mer min renlapp, Andaras, in; han är full som ett
ägg och gråter, så att tårarna strila i det glesa, to-
viga skägget.
— Voi, voi! jämrar han sig och vaggar översig-
givet, voi, voi!
Jag fäster mig inte så mycket vid hans beskär-
melser, ty samerna slå över i alla sinnesstäm-
ningar; deras själar ha större spänningsgrad än
andras, Men jag misstänker, att hans tandagniss-
lan gäller klockarn. Ty Andaras har en gång va-
rit en av de rikaste lapparna i socknen, men blivit
utfattig genom rentjuverier och processer. Han är
i många avseenden en hedersgubbe, men som de
flesta övermåttan begiven på eldvattnet. Nu har
han i flera år skött mina renar och gjort det gott.
Jag har inte sett honom på kyrkplatsen förrän i
detta ögonblick.
Plötsligt ger han upp ett hjärtskärande skrik,
faller framstupa och rullar i kramp med fradgan
Ste
ja en nen Se a NR Dr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
