Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
kring munnen, Från köket störta andra lappar in,
bli vettskrämda och brista ut i hysteriska klago-
rop; till sist genljuder hela huset av de vilda, van-
vettiga skriken, Jag känner, hur jag själv smittas
av deras dunkla skräck och måste uppbjuda hela
min energi för att hålla stånd.
På golvet ligger Andaras och vrålar ur djupet
av sin fradgande förfäran. Han stönar och vrider
sig under en gastkramning, och utan att någon sä-
ger något, förstå vi plötsligt allesammans: dö-
dingarna!
En vit klinga av namnlös ångest klyver luften,
lapparna kasta sig på dörren, tumla överända, lik-
bleka och från vettet, och utan att jag själv vet
det, höjer jag armarna:
— I Jesu Kristi namn! ropar jag besvärjande.
Fader vår, som är i himlen...
Jag läser hela Fader Vår, skälvande och våt av
plötslig kallsvett. Ty under mitt eget skinn rör sig
den urgamla fasan för luftens och jordens hemlig-
hetsfulla väsen, de dödas hamnar, som söka till-
flykt i de levandes själar och som onda männi-
skor eller mäktiga nåjder kunna befalla att be-
sätta den de önska förgöra, Därefter samlar jag
mig och tar mig an stackars Andaras. Jag torkar
fradgan från hans mun och trugar i honom en
klunk brännvin. Men han är livlös och jag börjar
frukta, att han skall dö. Det dröjer en timme in-
nan han kvicknar till, men då ser jag, att förnuf-
tet är borta. Hans ögon stirra tomt, han kan inte
tala; framför mig sitter en dåre, slapp och stum
och stinkande av uttömningar, Jag har intet annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
