Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
vit till ett rop, men fattar strax belägenheten, ty
Maurice har anlagt samma vördnadsfulla min som
Jean.
— Madame, säger Jean på sin finska rotvälska,
Frankrike hyllar i er midnattssolens döttrar.
— Vad säger den unge herrn? vädjar gumman
till mig.
Jag översätter harangen begripligt och gumman
samlar sig till en nigning, Då tar Jean sitt beslut
och trycker en smällande kyss mitt på hennes mun,
varefter han bugar sig djupare än någonsin. Gud
vet, om han inte i detta ögonblick helt glömt sitt
första uppsåt och blivit en smula rörd över gum-
mans nigning.
Och nu kunna vi le allesammans.
När gumman hämtat sig från förvirringen, stry-
ker hon en hårtest under huvudduken och säger till
mig:
— Det är en människa här, som säger, att hon
gärna vill tala vid kyrkoherden. Så går hon.
Vi skratta i ensamheten, men inte övermodigt,
och jag undrar vem som här söker upp mig. Jag
drar på mig rocken och går nyfiket ut i förstugan.
Det är skumt därute, jag ser mig omkring och
upptäcker i förstone ingen, Men ur det skummaste
hörnet lösgör sig slutligen en tunn skugga. Jag går
närmare och varseblir då en ung kvinna. Under-
ligt! Vem kan hon vara? Det föresvävar mig, att
allt måste vara ett misstag och mitt ansikte har sä-
kerligen ett mycket frågande uttryck.
— Söker ni mig? frågar jag förvånad,
10 — Blomberg: Det brinner i snön
ta
SAR
SSA ST
Eg
ng
En
ES
i
"pe
SE
a
me
ran ERT AF Dn
RR
mfgt
Ut
sög,
rr
ES
a
SR
SER
ORMEN
NR
Kr
re
Rat EP la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
