Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Ytterdörren står på glänt; en smal, gyllne linje av
solsken delar den mörka förstugan diagonalt. Vi
stå på var sin sida om guldstrecket, den okända
människan och jag.
— Ja, svarar hon knappt hörbart,
. Jag anstränger mina ögon för att se hennes an-
sikte och ännu är jag fylld av scenen mellan vär-
dinnan och Jean. Jag blir irriterad och går henne
inpå livet — varför envisas hon med att krypa in i
det mörkaste hörnet? Är jag utsatt för ett spratt
av fransmännen?
Då blir jag plötsligt på det klara med att jag
någonstädes sett detta ansikte förr. Det är ett
blekt, allvarligt och spörjande ansikte. Jag tyc-
ker mig också känna igen rösten. Var har jag rå-
kat denna unga flicka? På en tusendels sekund
snoka mina tankar omkring i mitt liv, de riva febrilt
i olika minnesfack, Jag får en förnimmelse av att
ansiktet hör samman med en stor bok, en pinsam
scen med stank av exkrementer — nu vet jag! Hon
uppsökte mig en gång för att anteckna sig till natt-
vard, Hette hon inte Maria?
— Å, nu känner jag igen dig! säger jag befriad,
Är du här? Vad kan du vilja mig?
Naturligtvis är det tiggeri, tänker jag och blir
åter obehaglig till mods.
Den unga varelsen står där innanför den smala
guldlisten på golvet; hennes ansikte avtecknar sig
mot väggens mörker med stora, frågande ögon,
Hon kämpar med något och viskar till sist:
— Jag har hela tiden tänkt på predikan i påskas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
