Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EET UU ST SEE ET EN RATE EPT 4
204
Varför ville han då mörda mig? För att jag tog
honom i försvar, för att jag gav honom tillbaka
kniven — för att han måste supa och aldrig fick
ro för detta helvetiska molande därinne, som blev
värre varje gång han såg mig, Men därute på isen
kände han plötsligt något annat eller det var kan-
ske så, att han på trots ville visa, att han... han
vet inte vad han ville visa. Och när han såg mig
komma utför backen på julmorgonen, fast allt
detta onda hänt mig dagen före... då hade han
blivit rädd... då stod han inte ut längre. Hela
julhelgen söp han värre än någonsin, Man måste
binda honom, han var från vettet och ville döda
sig själv. I dag hade han gått fram och åter på
älven i många timmar och tänkt att döda sig. Men
så med ens hade han sprungit hem och tagit en
yxa och slagit sönder brännvinskaggen och gått
raka vägen till mig, Vad skall han nu göra?
Vi tala länge om detta: vad han skall göra.
Klockan tickar, det blir morgon, polarmorgon utan
ljus. Och när han huttrande av sin långvariga
spänning tassar ut i kölden ha vi kommit över-
ens: han skall flytta till mig och jag skall sätta
honom på skolbänk — kanske han, som var så
flink under lästiden, kan bli kateket.
Jag hör honom tassa bort i kölden. Medan jag
drar in den vassa luften lyssnar jag till det bort-
döende mjuka ljudet av hans bellingar. Bunds-
förvant! tänker jag återigen och ser stjärnorna
blixtra. Ja, stjärnor, här är jag, här äro vi! Mitt
i polarmörkret stå vi två, skuldra vid skuldra.
Jag tänker inte på, att jag är exalterad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
