- Project Runeberg -  Det brinner i snön /
217

(1935) [MARC] [MARC] Author: Harry Blomberg - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a syret FI ae RAT fl PA Jr Jå Jå je Ad sa RANE här
kär Hö äg FR ARN «ve är folal Silbdake bästa t genrens latsEN LR De

217

som lärde mig det. Och nu vill jag veta din egen
hemliga klarhet och förunderliga ensamhet, guld-
listens mysterium. Smyg dig inte bort, gå inte
ifrån mig, ty jag måste tacka...

Hon uppsöker mig inne i sakristian. Plötsligt
står hon där, liten och tunn i sin slitna dräkt. Hon
niger inte, hon bara står där som en fågel med en
fågels omedvetna skönhet och värdighet. Tyst och
stilla tar hon min hand, som jag tyst och stilla
räcker henne. Hennes ögon se upp i mina utan att
förlora sin klara och genomskinliga ro; det är som
om orgeltonerna ännu svävade kring hennes ge-
stalt.

— Tack för att du kom, Maria, säger jag däm-
pat liksom rädd att skingra dem,

Allt jag säger och allt hon själv säger under
den timme hon dröjer därinne bärs och blir vi-
lande på orgeltonernas återklanger. Jag frågar
henne inte om liv eller hem, ty det är som om
jag alltid känt henne, som om hon alltid funnits,
långt borta och dock helt nära. Denna låga, klara
röst — tusen gånger har jag hört den och känner
dess minsta skiftning. Och hennes mun, den sken-
bart mjuka och barnsliga — skulle jag aldrig förr
ha sett det smärtsamma draget kring den? Allt
hos henne är mig välbekant från tidernas morgon,
från ett annat liv, Allt är så självklart, jag behöver
inte säga henne något, hon vet ju redan allt om mig
liksom jag själv vet allt om henne. Men emedan
hon nu sitter här i orgeltonernas återklanger och
allt är så rofullt och stilla, berättar hon ändå allt:
hur ett ord stack till i henne, hur hon vandrat från

ROR UTE ATT
SNNENS ANSE T HT

RR
[an ba va

ÖR

TRA

Urea

RSK
Eh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 23 20:21:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinnsno/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free