Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 2. Brunos ungdom och klosterlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på det grymmaste sätt på katolska kyrkans föranstaltande
massor af olyckliga Valdenser, en from sekt, jämförlig
med våra frireligiöse, hemma i Nord-Italien, men stadda
på flykt för förföljelsen, som de dock ej lyckades undgå.
Sådan var den tid, under hvilken den unge Bruno
växte upp. Ej under då, säger en af hans lefnadstecknare,
om han sökte den ro undan tidens stormar, som klostrets
alltid fridlysta murar lofvade. S:t Dominicus’ kloster i
Napoli var en urgammal byggnad, hvars tjocka vallar
sägas burit spår efter tio århundraden. Det var beläget
på en hög kulle och lämnade från sin på kullens sluttning
liggande trädgård en hänförande utsikt öfver den näjd,
om hvilken ett italienskt ordspråk säger: “Se Napoli och
dö sedan!“ därigenom antydande att någon härligare syn
ej skulle finnas på jorden.
Mest här men äfven i andra kloster tillbragte nu
Giordano Bruno tretton år under oafbrutna studier och
klosteröfningar. Man vet, att han efter några år blef
prästvigd och gjorde prästerlig tjänst på olika orter efter
öfverordnades befallning. Detta synes dock ha varit mera
tillfälligt. För det mesta dvaldes han i klostercellen, där
han satt i sin gråa, grofva munkkåpa vid sina kära böcker.
Han förvärfvade sig på detta sätt största delen af tidens
vetande, och det är utan tvifvel riktigt, då han inför sina
domare framdeles förklarade, på tillfrågan om han öfvat
sig i svartkonster och trolldom, att den vetenskap, som
möjligen skulle kunna räknas till sådant, nämligen
stjärntydningen (astrologien, hvilken noga bör skiljas från
astronomien, eller kunskapen om stjärnorna), var den enda
vetenskap, som han ej studerat.
De skrifter, som han företrädesvis med flit läste, voro
den grekiska och romerska forntidens. Han lefde med
sin eldiga ande i den fria värld, som dessa forntidens
skrifter öppnade för honom. Det är i själfva värket så, att
den gamla tidens folk, i synnerhet grekerna, hunnit långt
icke blott i yttre odling och förfining, utan äfven i
tänkande öfver tillvarons stora frågor. Hos dem hade
uppväxt en filosofi, hvars störste målsman är Platon, utgående
ifrån naturliga grunder och sökande förklara allt efter
förnuftets och tankens lagar. Efter kristendomens seger
hade den grekiska filosofien till stor del (med undantag
för Aristoteles) blifvit ringaktad och glömd, såsom varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
