Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 2. Brunos ungdom och klosterlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hednisk. Och under medeltidens mörka århundraden hade
kyrkan allt mer och mer utvecklat ofördragsamhetens
och oförnuftets läror och genom ständigt skolande i dessa
och genom förbud mot böcker, som ingåfve tvifvel därpå,
sökt binda andarne till evig träldom. Men de gamles
sunda och fria tankar lågo dock förvarade i
klosterbibliotekens gömslen och just vid denna tid hade de af
forskningslystna män börjat framdragas i ljuset. Denna
omständighet, spridandet af kännedomen om den grekiska
forntidens mästervärk i filosofi, häfdateckning, poesi och konst
blef af så genomgripande betydelse för tidens bildning,
att man har kallat hela tidskiftet för föryngringens eller
renässansens tidehvarf, därmed angifvande, dels att
forntiden liksom stod upp ur sin tusenåriga graf, dels att
människosläktet därigenom fick sig ny lifskraft tillförd.
Den författare som, utom forntidens, utöfvade största
inflytande på Brunos utveckling var tysken Copernicus,
död några årtionden före Brunos födelse. Det var han,
som utvecklade den en värklig vetenskaplig omhvälfning
förorsakande läran om jordens rörelse kring solen.[1]
Man hade förut allt sedan urminnes tider förestält sig,
enligt hvad som våra ögons iakttagelse syntes ge vid
handen, att jorden står stilla och solen däremot beskrifver
en omkrets kring henne. I sammanhang härmed tänkte
man sig vår jord såsom hela världens medelpunkt, för
hvars skull alla planeter och stjärnor voro till, och kring
hvilken äfven de kretsade.
Det var lätt för den unge munken att underkasta
sig den hårda försakelse af lifvets bekvämligheter, som
klostrets ordning fordrade, men svårare hade han att
lägga det band på sitt tänkande, som med lika stor, om
ej ännu större stränghet fordrades af den rättrogne
katoliken. Han tänkte snart för mycket, och han öfverträdde
till och med gifna direkta föreskrifter i det han, drifven
af okuflig törst efter vetande och forskning, beredde sig
tillgång till den ena förbjudna boken efter den andra.
Att det på den tiden icke behöfdes mycken anledning
för att förbjuda en bok, kan man förstå, då kristenhetens
stora beslutande församlingar, de allmänna kyrkomötena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
