- Project Runeberg -  Giordano Bruno, en tankefrihetens martyr i sextonde århundradet /
10

(1889) [MARC] Author: Johan Bergman - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 2. Brunos ungdom och klosterlif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbjödo själfva bibeln, och då en framstående medlem af
dominikanerorden från predikstolen vågade det påståendet
att“matematiken är djäfvulens uppfinning“. De katolska
presternas afvoghet mot matematiken framkallades, utom
af deras egen då för tiden i allmänhet mycket djupa
okunnighet däri, hufvudsakligen af de på matematiken grundade,
ofvan omtalade läror, som Copernicus framstält om jordens
rörelse. Dessa åsikter ansågos nämligen undergräfva
grunden för den kristna läran, emedan de förmenades stå
i strid mot den heliga skrift, som ju berättade, huru solen
en gång genom ett undervärk stod stilla, och som således
syntes antaga, att den i allmänhet befann sig i rörelse.
Följden af den nya läran om flera himlakroppar af
liknande egenskap med vår jord och om dennas obetydlighet
i det stora världsalltet, kunde ju ock blifva den, att man
tänkte sig dessa världar befolkade, hvilket kunde invärka
störande på den kyrkliga försoningsdogmen.

Att den unge Bruno snart började tvifla på kyrkans
läror, är af det framstälda klart, och själf berättar han,
att dessa tvifvel vunno insteg hos honom redan i hans
adertonde år. Hans kätterska böjelser undgingo ej länge
de vaksamma ögon, som höllo vård om klostrets
innevånare, hälst som broder Giordano icke ens alltid teg
med sina tvifvel och äfven i sitt handlingssätt ville gifva
uttryck åt sin öfvertygelse. Han blef anklagad för kätteri,
och det anfördes såsom bevis emot honom, dels att han
ur sin lilla cell hade fördristat sig att aflägsna alla
helgonbilder, utom ett enkelt krucifix (Kristus på korset), dels
att han uppmanat en ung klosterbroder att i stället för
“Historien om Jungfru Marias sju fröjder“ — en i klostren
mycket läst och anbefald skrift — studera något
nyttigare, t. ex. kyrkofädernas lefnad och läror. Man trodde
sig dessutom veta, att han förkastade tvänne af kyrkans
dogmer, den s. k. transsubstantiationsläran eller åsikten,
att nattvardens bröd och vin förvandlades till Kristi
lekamen och blod, samt läran att Jungfru Maria var aflad
och född utan synd.

Det fria tänkandet var farligt i dessa mörkrets tider,
äfven då det höll sig inom så blygsamma gränser, som
här till en början var fallet. Bruno måste för att undgå
en kättares olyckliga öde, fly från Napolis kloster, som
han dock hade så kärt, emedan han där tillbragt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 18 01:35:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bruno/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free