Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 3. »Filosofiens vandrande riddare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan filosofisk skrift. Någon gång sökte han ro i de
tillfyktsorter, som ju bort vara hans naturliga herbärgen,
nämligen klostren, men misstanken för kätteri hvilade på
honom trots munkkåpan, äfven där man ej kände honom
på förhand, ty den glödande entusiasmen för sanningen,
den outtröttliga forskningsifvern, den öfverlägsna
begåfningen voro redan i och för sig farliga egenskaper.
Den katolska kyrkan befann sig vid denna tid i ett
slags tillstånd af dåligt lynne, framkallat af ondt
samvete. Reformationens vindar blåste nu som friskast nästan
öfver allt i Europa, och reformationens styrka låg just i
dess skarpa gisslande af kyrkans och dess mäns
själfmotsägelser och uppenbara felsteg i lära och lefverne.
Kyrkan hade därför, tvungen af dessa berättigade angrepp,
börjat reformera sig själf med en nervös ifver, som söker
sin like. De andliga domstolarne utvecklade en
rastlös värksamhet för att ränsa bort det ogräs, som
inmängt sig på kyrkans åker. Kyrkotukten upplifvades i
all sin stränghet, men det gamla grundfelet att i främsta
rummet rikta sig mot afvikelser i läran gjorde sig
framgent gällande, och den påfliga bannstrålen och de
kyrkliga straffen af olika slag drabbade en mängd oförvitliga,
ja fromma män, samtidigt med att rättrogna, men
sedeslösa prelater erhöllo en jämförelsevis mild bestraffning;
före reformationen hade de ofta fått gå alldeles strafflösa.
De andliga rättegångsnämder, som hade till uppgift att
uppspåra och bestraffa kättare, i historien kända under
namnet inkvisitionsdomstolar, värkade så väl öppet som
i det fördolda genom hemliga utskickade, och ve den,
som en gång råkat i inkvisitionens klor. Han hade att
välja mellan afsvärjelse af sin tro och den grymmaste
tortyr, som ofta slutade med bålets död. Till den grad
hade hon glömt sitt ursprung, denna kyrka, som gått
fram till seger genom sina första medlemmars
hjältemodiga martyrskap, att hon nu själf spelade förföljarens rol.
Men låtom oss återvända till vår dominikanermunk!
Medveten om att inkvisitionens hundra ögon spejade
efter honom hvart han vandrade, beslöt han, ehuru med
vemodigt sinne, att öfvergifva ett otacksamt fädernesland,
och snart finna vi honom på andra sidan Alperna i den
reformerta staden Genève, där han hoppades på större
frisinne, emedan denna stad var hufvudorten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
