Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 3. »Filosofiens vandrande riddare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformationen i Schweiz. Han hade nu på allvar aflagt sin
munkdräkt och beslöt att hädanefter ägna sitt lif
uteslutande åt filosofisk forskning. Men han fick snart pröfva
på hvad det vill säga att lefva för idéer, ensam, utan huld
och skydd, utkastad i den vida världen. Snart fann han,
att reformationen ej förmått göra Genèverfolket stort
klarsyntare och ädlare än katolikerna där hemma. Han hade
icke varit i den reformerta staden länge, förr än han fick se,
att en dyster religiös ofördragsamhet och fiendskap mot
oliktänkande härskade äfven här. Reformationen hade gjort
upplysningens och framåtskridandets värk endast halffärdigt
och knapt det. Icke så många år före det Bruno kom till
Genève, hade den stränge reformatorn själf, Calvin, låtit
bränna en kättare på bål, nämligen Mikael Servetus, som
nekat treenighetsläran. Bruno lefde nu en tid i stort
elände och förtjänade med möda så mycket, som räckte
till att uppehålla lifvet, genom att taga tjänst på ett
tryckeri som korrekturläsare. Här visade han ett prof på
samma storsinta sanningskärlek, som han sedan ådagalade
vid flera tillfällen och mest vid sin död. Man stälde bättre
vilkor i utsikt för honom, om han ville öfvergå till
reformerta läran, men han afvisade förslaget med harm och
föredrog sin fattigdom i sökandet efter sanningen framför
välstånd köpt för erkännande af hvad han ej helt kunde tro.
Nu fortsatte han sin irrfärd och begaf sig till
Frankrike, där han först utan framgång en tid uppehöll sig i
Lyon. Bättre lycka hade han i universitetsstaden
Toulouse, där hans vetenskapliga begåfning först
uppmärksammades. Han blef efter några månaders vistelse
därstädes magister (eller, som vi säga, filosofie doktor) och snart
var han anstäld som föreläsare i filosofi vid denna
högskola. Två år dvaldes han här och skulle sannolikt stannat
kvar ännu längre, om icke de vid denna tid därstädes
pågående politiska striderna hotat att göra vistelsen
osäker. Han flyttade år 1579 till Paris, där han hoppades
att såsom italienare vinna framgång. De förbindelser
hvari franska hofvet sedan lång tid stått till Italien hade
i Paris skapat en för italienska seder, italiensk konst och
literatur särdeles gynnsamt stämd allmän mening. Bruno
misstog sig icke i detta stycke. Genast efter ankomsten
till Frankrikes hufvudstad blef han på det vänligaste
mottagen af den frisinnade priorn Henri d’Angoulême, och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
