Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 4. Fängelse och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som våra ögon kunna skåda och dessutom en däri
inneboende kraft. Den i världsalltet inneboende kraften är
världssjälen eller hvad kyrkan kallar den helige anden. Och han
är blott en. Jag kan således icke förstå läran om denne
ande såsom en tredje person i gudomsväsendet. Men
anden besjälar all tillvaro. Allting, äfven det vi finna
stelt och liflöst, är besjälat, odödligt. Det undergår blott
tidens förvandlingar, men lefver för evigt. Detta är
Predikarens mening, då han säger, “att intet är nytt under
solen“.
På framstäld fråga: “hvad är nödvändigt till
salighet?“ svarade han: “Tro, hopp och kärlek“.
Den 4 juni upplästes protokollet öfver ransakningen
för honom och han blef åtspord, om han hade något att
tillägga eller återtaga rörande framställningen af sin lära.
Härpå gaf han ett bestämt nekande svar.
Gången af ransakningen visar emellertid en
vacklande hållning å Brunos sida Under det han ena
gången med frimodighet bekänner sin lära, söker han en
annan gång rädda sig genom förklaringen, att han tänkt
“filosofiskt“ och bortsett från den teologiska trosläran,
hvilken han ingalunda velat bestrida. Ett arbete om “De
sju fria konsterna“ tillegnar han påfven, i hopp om att
blifva återförsonad med kyrkan.
Detta är ju tecken till svaghet och det sätter
onekligen en fläck på hans namn bland de fria tänkarne, men
domen kan ej falla hård öfver honom, om man betänker
den kroppsliga svaghet, som fattigdom, mödor, försakelser
af alla slag, och till slut fängelsets lidanden tillsammans
åstadkommit; om man betänker huru sällsynt en orubblig
själsstyrka var i dessa tider, då själfve den berömde
astronomen Galilei hällre än att dö afsvor sin lära om jordens
rörelse, då åsikten om filosofien såsom sann på sitt
område och teologien på sitt, äfven om de kommo i strid
med hvarandra var allmänt gängse och utgjorde ett
vanligt försvar i filosofernas mun. Förgriplig blef filosofien,
menade man, först då den uttryckligen angrep vissa
dogmer. Det var åt detta ihåliga och tydligen ohållbara,
men dock så vanliga föreställningssätt Bruno i sina
svagare stunder skattade.
Den 27 februari 1593 började fortsättningen af den
förföljde tänkarens fängelse och rättegång, nu flyttad till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
