Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 4. Fängelse och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom, dit saken af de underordnade
inkvisitionsmyndigheterna i Venezia hänskjutits. Här fick han försmäkta i
en dyster fängelsecell djupt in i ett kloster, beröfvad
papper och penna — som för honom nästan voro
lifsvilkor — beröfvad all lifvets bekvämlighet och glädje.
Och detta, efter hvad det synes, i sju långa år. Det
torde varit dels för att hämnas på den snillrike
motståndaren, dels för att böja hans sinne till fullständig
underkastelse under kyrkans tuktan, som påfven lät denna
grymhet begås. Men i dessa olyckans mörkaste stunder
frigjorde sig den sanningskäre anden på nytt och nu fann
man honom snart ej mer vackla. Den själsstyrka han
nu allt framgent utvecklar, försonar — synes det oss —
i hög grad det föregående vankelmodet.
Då han den 21 december 1599 afgörande tillfrågades,
om han ej ville återtaga sina kätterska satser, svarade
han, “att han ej borde och ej skulle återtaga, att han icke
hade något att afsvärja och icke häller hade något skäl
till en sådan åtgärd“.
Den 8 februari föll hans dom. Han hämtades då upp
från fängelsehålan (som just var belägen i det kloster,
Santa Maria della Minerva, där han aderton år förut hade
sökt skydd); man införde honom i öfverinkvisitorns,
kardinal Madruccis palats, där den andliga domstolens
ledamöter jämte målsmän för den världsliga makten voro
högtidligen samlade. “Brottslingen“ kommenderades på
knä. En lång redogörelse för hans lif och läror upplästes,
hvilken afslutades med den förklaringen, att då han
hårdnackat motstått alla de kärleksfulla försök till omvändelse,
som kyrkan gjort under lång tid på sin förlorade son,
så förklarades han härmed för en affälling från
Predikarnes heliga orden (Dominikanerorden), för en kättare, en
obotfärdig syndare. Han utstöttes från kyrkans
gemenskap och beröfvades hvarje rang, värdighet och heder
han däri innehaft. “Han öfverlämnas härmed,“ så slutade
domen, “till eders härlighet, Roms ståthållare, att I mågen
straffa honom med världslig arm, men vi besvärja eder
enträget att gå till väga med all den mildhet som är
möjlig, så att intet utgjutande af blod må ske.“ Dessa
sista ord betyda på inkvisitionens språk ingenting annat
än att den olycklige skulle brännas å bål och ej
halshuggas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
