Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
En kännedom af accidentiernas accidentier är det enda, man kan
ernå. För den skuld yppa sig så utomordentliga svårigheter att
genom dem erhålla en adtekvat kunskap om Gud. Ej heller är
det lika lätt att känna Gud genom verlden som konstnären genom
konstverket, emedan verlden är så storartad och vidtomfattande,
att dess öfverskådande faller sig betydligt svårare 4 5
). Det är endast
naturens orsaker och principer, som filosofien har att afhandlas).
Gud är fattbar endast genom sig själf6). Men emedan Gud är
upphofsmannen både till naturen, som är föremålet för filosofernas
spekulationer, och de heliga lärorna, föremålet för teologernas tro,
så kan ej hans uppenbarelse i naturen vara motsägande mot hans
uppenbarelse i öfrigt, utan den förra måste öfverensstämma med
den senare. Gud kan nämligen icke bedraga eller upphäfva sig
själf7). En filosof bör ock därför frukta likaså mycket att synas
vara motståndare mot kyrkan som att verkligen vara det8 9
).
Att döma efter dessa yttranden skulle filosofien intaga en
högst obetydlig plats bredvid den djupgående teologien: den förra
skulle uppfatta accidentierna, den senare det absoluta väsendet.
Men likasom man i Cartesii dedikation till den heliga teologiska
fakulteten i Paris — inledningen till hans “Meditationes de prima
philosophia;‘ ■— kan läsa mellan raderna, att han, trots sin här
uttalade undergifvenhet, är den nya tidens barn, likaså bör man
också mottaga Brunos försäkringar med varsamhet. Vid dessa
yttranden om teologien skimrar det nämligen igenom, att han ej
menar så allvarligt med detta öfverlåtande åt den samma af ett
särskildt område, ty, oafsedt det försåtliga, som ligger i den fordrade
öfverensstämmelsen mellan de resultater, hvartill filosofen i sin speku-
lation kommer, och de läror, som teologen med tron omfattar, så
säger han, att denna höga betraktelse (teologien) är någonting
omöjligt och intigt för den, som ej tror därpå (filosofen) a), ord,
4) p. 233.
5) p. 234.
’) De triplioi minimo. p. 74.
’) Opp. Lat. p. 494. sqq.
*) Opp. Ital. I. p. 270.
9)–––-— lasciando ne’ suoi termini la piu alta contemplazione, che
åseende sopra la natura, la quale a chi non erede, é impossibile e nulla.
Opp. Ital. I. p. 275.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
