Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
andliga ocli sinliga substraten. De “transcendenta11 begreppen stå
högre än hvarjo slägtbegrepp, åstadkomma ej någon skiljaktighet
i materien, gifva den ej heller först en förmåga och sedan en
annan, under det att de “generiska11 splittra materien i olika sätt att
vara och meddela den än don ena än den andra förmågan. Lika
äro dock dessa begrepp däri, att de till substansen äro ett, i det
att de “transcendenta11 i sig innefatta och förena alla splittringar,
som finnas genom de “generiska", och beteckna på detta sätt det
allmännaste och enklaste: Till detta kommer man genom att ut-
forska individerna såsom det först gifva materialet, därpå uppstiga
till ett enklare genom att bortse från mera tillfälliga bestämningar
och begagna till ledning den ordningsföljd, hvaraf tingens mångfald
alltid gifver tydliga spår, och sålunda, (emedan ingen sådan mång-
faldens ordning kan finnas utan något *för den i dess helhet gemen-
samt och genomgående) omsider komma till det enklaste och abso-
lutaste genom den klara slutsats, som kan dragas ur alts faktiska
deltagande i alt10) — motsatsernas förening och en grund för alt*).
Då anden är altings sanna form J), och de andliga tingen stå högre
än de kroppsliga3), måste nämligen det enda, hvari dessa bada
substrat skulle kunna förenas, vara det andliga. Att de icke utgöra
någon absolut motsats framgår däraf, att de i sin förening bilda
en mångfald varelser, hvilka alla måste i sig hafva någonting gemen-
samt. Detta är ett odelbart väsen, hvilket är främmande för hvarje
art af rumlig utsträckning eller är materia i högsta bemärkelse 4).
Resultatet af undersökningen blir, att denna materia såsom absolut
förmåga är evig, såsom absolut substrat andlig.
Men denna materia i högsta bemärkelse, som i sig innefattar
alt, har för att i verkligheten kunna göra detta, alla mått, alla arter
af gestalter och rum, och emedan hon innesluter alla, har hon själf
ingen bestämning 5). Hon har icke i sig något partikulärt vara 6).
Hon sammanfaller med verkligheten pa samma sätt, som möjligheten
,0) Jmfr. Cusanus. Opera. p. 28.
*) Opp. Ital. I. p. 269.
2) Jmfr föreg. s. 19.
3) Opp. Ital. I. p. 271.
s) p. 270, 276.
5) p. 274.
6) p. 272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
